Skriv ut

Kill Them All

En av mina favoritberättelser utspelar sig på 400 talet när den 28:e buddhistiska patriarken Bodhidarma reser till Kina och där samtalar med kejsaren som heter Wu. Kejsar Wu börjar med att fråga Bodhidharma vilken som är den högsta nobla sanningen, svaret blir –det finns ingen nobel sanning.


Antagligen något förundrad frågar då kejsaren vem det är som står framför honom ”jag vet inte” blir svaret. Avslutningsvis berättar kejsaren om alla kloster han bekostat, sutror som kopierats och munkar som blivit vidga under hans tid och undrar vilken positiv inverkan allt detta har på hans karma. Bodhidharma svarar ”ingen alls”, varefter Bodhidharma lämnar han det kejserliga palatset för att sitta i en grotta och meditera vänd mot en vägg i nio år.

Under en vandring i friluftsutställningen "Open Art" i Örebro fastnar jag framför Patrik Bengtssons Kill 'em all, ett mandala av post-it lappar föreställande en varg med ordet ”DOM” i förgrunden.

"Post-it lappen får i detta verk stå som symbol för minnet. En påminnelse om historia och tid. Vi måste lära oss av historien. Vilket tyvärr är något vi aldrig kommer att göra...
Jag gör en bild föreställande en varg. Dem står symbol för De andra – alltså de som inte är vi."
- Patrik Bengtsson

Vi kommer alltså aldrig att lära oss att vargen inte är Dom, att vi inte behöver vara rädda. Men det behöver inte vara så, när lapparna faller och bilden förändras försvinner ”DOM”, distinktionen upphör. Vargen upplöses - hotet är borta.

Traditionellt är ett mandala en sorts meditation där färgad sand läggs i dekorativa mönster, ett arbete som kan ta flera veckor. När bilden tillslut är klar häller man ut den i ett vattendrag eller i havet. Som en påminnelse och övning i förgänglighet. Det mest intressanta med Bengtssons verk tycker jag är att det är en normativ bild, det blir så mycket mer påtagligt när vi inser att inte ens det vi verkligen vill påverka, inte ens våran egen självförbättrande verksamhet, betyder något alls.

Så kommer allt försvinna som vi skapar och meningen bakom våra verk. Det som inte slits ut eller går sönder kommer förklaras som omodernt, banalt. Förändringar i språket kommer göra det omöjligt för framtidens människor att förstå vad vi menar. Själva konstbegreppet i sig kanske får en annan innebörd. Men ändå håller vi på, som om det fanns en mening och en morgondag. Och även om Bengtsson förstår det kejsar Wu inte kunde greppa, kan vi fråga oss; finns det då någon mening med den insikten?

Skrivet av:
Erik Torstensson