Har i helgen varit på en inspirationsresa med den lokala vävföreningen. Dagen bjöd på ett fullspäckat program med besök i ett museum tre vävstugor och en kyrka.
Det som slår mig vi besöken i vävstugorna är denna värme och entusiasm som de äldre damerna förmedlar när de berättar om sina projekt och om hur viktigt det är att allt måste få ta sin tid.
Men hur skulle en vävstuga vara uppbyggd för att unga vävare skulle tycka den var intressant?
Jag är yngst i resesällskapet och många förundras över mitt för åldern udda intresse.
Trots att medelåldern är hög i vävstugorna så har en del yngre vågat sig dit. Många har föreställningen att i vävstugor finns bara konservativa tanter som bara är intresserade av att väva trasmattor och komplicerade dukar.
Inget kan vara mer fel, givetvis finns det undantag men i vävstugorna flödar inspirationen och här vågar man pröva nytt. Det kan börja med ett vanligt mönster ur en tidning, sedan händer det magiska. Styrkta av kaffe slaktas mönstret och görs om till egna designade mönster, allt från kaptyg och tallriksunderlägg till gardiner och lampskärmar.
Varför är unga vävare inte intresserade av att knyta sig till vävstugor?
Där finns ju allt, kunskapen, materialet och verktygen.
Jag ser tre troliga orsaker.
¤ För det första är det inte så lätt att komma in i en vävstuga. De flesta tillämpar En ut, En in-principen.
Man får ofta vänta till någon insjuknat eller gått bort innan nästa i kön får vara med.
Denne har i sin tur ofta redan väntat i flera år.
¤ Väl inne så är arbetet ofta uppbyggt så att man sällan sätter upp vävar som är under 30 vävbara meter. Vilket betyder att det tar ca två år att väva ut den och ett nytt projekt kan planeras och ta form. Med andra ord, väl inne så är det bara att gilla utbudet av det som man kan väva.
¤ Den långa tiden beror på att vävstugornas enda regel ofta är, Stressa aldrig!
Regeln innebär att man inte får stressa på någon att bli klar med sin väv, för att man själv vill hinna väva i den vävstolen innan ett vist datum. Bryter man den regeln åker man ut.
Hur skulle en vävstuga vara uppbyggd för att unga vävare skulle tycka den var intressant?
En övre åldersgräns kanske?
– När man fyller 35 får man helt enkelt inte väva där längre!?
Diskutera vidare i forumet Länk
{botfirecomments:43}
Skrivet av Veronica Olofsson