Skriv ut

Toulouse-Lautrec. To use Lautrec.

Toulouse-Lautrec. To use Lautrec.

För fyrtio år sedan visade Moderna Museet en utställning om Andy Warhol och Nationalmuseum en utställning om Henri de Toulouse-Lautrec. Nu är de båda åter aktuella på de respektive museernas vårutställningar.
På Nationalmuseum visas både en utställning med Toulouse-Lautrec´s verk och en parallell utställning, To use Lautrec, som är ett samarbete mellan Nationalmuseum och mastersstudenter från Konstfack.

Toulouse-Lautrec levde i Paris under sent 1800-tal och var konstnären som skildrade dåtidens framväxande nöjesliv från krogar, bordeller, teatrar och danspalats. De till synes glättiga och ytliga bilderna visar inte sällan en dekadens i form av prostitution eller missbruk. Toulouse-Lautrec var endast 151 cm lång sedan han i 15-årsåldern hade stannat i växten och han befann sig ofta bland de, i samhället, icke helt socialt accepterade vilka ofta uppträder i hans verk. Särkilt förknippad är han med stadsdelen Moulin Rouge. De reklamaffischer han tillverkade, med enkla linjer och starka färger, är troligtvis det som gjort honom mest känd. Han använde konst som reklam och Toulouse-Lautrec´s reklam blev konst.

Till bakgrund av Paris´ storstadsliv i Toulouse-Lautrec´s bilder har Konstfacks mastersstudenter från Textil och Grafisk design och illustration angripit och tolkat dagens storstadsliv i Stockholm. Staden som rum och social miljö, nattliv, utanförskap, konsumtion, mode, klädkoder och reklam är teman som har omsatts till verk i utställningen som bär namnet To use Lautrec.

Daniel Mencák har i sitt verk utgått från mingel-bilder från Stureplan. Att posera på dessa bilder blir ett sätt att marknadsföra sig själv och även den lokal där bilden tas. På det sättet skapas ett beroendeförhållande mellan nöjesstället och gästen. Mencák upptäckte två minglare som förekom på en mängd bilder tillsammans med olika personer och på olika platser men alltid i samma pose. Samma leende och ansiktsuttryck ur samma vinkel. Fotografier med dessa två personer har Mencák satt ihop till en film där ansiktena är placerade på samma punkt men det omgivande fotografiet, med vänner och bakgrund, rör sig. Resultatet blir en snabb bildföljd där inget mer än personernas ansikten hinner uppfattas och därigenom förlorar det omkringliggande sitt värde.

Elina Holmgren har jobbat med ett hemslöjdsperspektiv och relaterar till 1890-talets bohemiska längtan efter autenticitet och naturromantik. Hon anser att dagens hemslöjd fortfarande bär på en längtan efter det naturliga men frågar sig var gränserna går för vad som får vara naturligt i den kultiverade hemslöjden? Holmgrens verk består av en kalender, en symbol för den styrda kulturen, där varje månad återges i en bild där hon, likt ett djur, naken får stå för ett naturligt beteende. Gränser och ifrågasättande paketeras i en vardaglig produkt där det naturliga och det kulturellt kommersiella krockar och kan vara början till en intressant vital hybrid.

Läs mer om utställningarna på Nationalmuseums hemsida Länk
Mia Lindgren