En ulloholics bekännelser

På  ullresa genom Sverige Intresset för ull visade sig för mig snabbt övergå från en spännande liten sidohobby till total fanatism. Från en gammal skev spinnrock jag bytte till mig för ett par vantar sitter jag nu med en modern högrock och säckar med ull.

Så därför tackade jag givetvis ja när jag fick möjligheten att följa med Kia Jonsson, en av styrelseledamöterna i Svenska allmogefårföreningen, på studiebesök till Wålstedts ullspinneri i Dala Floda. Syftet med reasan var att visa upp ull och garner från de olika svenska allmogefårraserna, inom vilket Kia är en av de ledande experterna.

Tidigt en onsdag morgon i slutet av november for vi från Vännäsby, Västerbotten, söderut. Inplanerat en rad olika stopp och aktiviteter, alla på något sätt relaterade till ull och textil.

Nere i Hälsingland träffade vi på en likasinnad, Louise, även hon engagerad i allmogefårföreningen. Hon är själv ägare av bland annat Roslagsfår och är även fårklippare. Hon hade tagit tillvara ull från Svärdsjöfår, en gammal svensk ras med ungefär 120 djur kvar.

 

Dalarnas museum

Det visade sig vara längre till Dalarna än vi trodde! Ullspinneribesöket fick skjutas på till torsdagen, istället valde vi att under kvällen besöka Dalarnas museum i Falun.

Tyvärr var det utställningsbyte på textilsidan vilket gjorde att vi inte kunde besöka textilutställningen. Däremot kunde vi se En bildfest, en utställning med konstnären Bengt Elde. Eldes utgångspunkt för sin konst är att den ska vara enkel att köpa, som falukorv och mjölk. Därför målar han på allt han kommer över, från traditionella dukar till ugnsplåtar, spadar och konservburkar.

Bengt Eldes utställning En bildfest kommer att finnas kvar fram till 9 januari 2010, och kan verkligen rekommenderas. Även jag som textilhantverkare fann den väldigt inspirerande i sin ambition att sträcka sig över gränserna för vad som är det normala. Sann Kravallslöjdig anda med andra ord!

En annan liten godbit i Kravallslöjds anda som fanns där var Rinkebyhästarna. En monter med den traditionella dalahästen i nya tolkningar, utifrån det multikulturella samhälle som vi numera har i Sverige. Vad säger egentligen att dalahästen måste vara en häst och inte en giraff?



Dagen avslutades med den mycket inspirerande museibutiken.
Överdos av kurbits och dekorationsglädje någon?





Wålstedts ullspinneri

Tidigt torsdag morgon klev vi upp efter att ha tillbringat natten i Falun och begav oss till Dala Floda.

Wålstedts Ullspinneri visade sig vara en mycket trevlig upplevelse! Det jag hade hört tidigare från bekanta var att allt var så mycket mindre än förväntat i en något besviken ton. Men just detta är enligt mig en del av charmen med denna ullindustri i miniatyr.



I ett rött hus som utan problem kan förväxlas med ett vanligt bostadshus ligger familjeföretaget Wålstedts ullspinneri inhyst. Deras filosofi är att hellre håla sin verksamhet småskalig och kunna utgå ifrån svensk kvalitetsull och behandla den med respekt än en storskalig industri där ullen ofta tvättas och färgas sönder i lönsamhetens namn.

Det första du möts av är butiken. Den inhyser alla Wålstedts egna garner och även färgad ull som säljs i lösvikt. Till min förtjusning fanns där även vävstolar, där visningsexemplar vävs upp av den egna garnproduktionen.

Den färgglädje och inspiration man som besökare möts av i butiken var oändlig! Möjligheten att plocka, kombinera och komponera med färdigfärgad ull från de olika säckarna kan nog få den mest förhärdade icke-slöjdaren att vilja försöka tova eller spinna.

I källaren gömde sig så maskinerna. Med rum för färgning, och maskiner för kardning och spinning av ullen.



Stora delar av maskineriet härstammar från början till mitten av 1900-talet. Bland annat maskinen som spinner Vålbergsgarnet, vilken specialbyggdes av en tidigare familjemedlem. Samma maskin både kardar och spinner garnet av ull som matas in manuellt. Detta ger ett garn som är flammigt i flera färger, något ojämnt och med en handspunnen känsla.

Men säg den lycka som varar, efter att ha visat upp de ullprover vi hade med oss, blivit visade runt anläggningen och djupdykt i alla säckar med härlig färgad ull så var det dags att vända norrut.

Ullresans sista stopp blev hos Renée Darley i Söderhögen.
Renée är engelskan som under många år bodde i Danmark och gjorde sig ett namn i får- och ullkretsar och även driver webbutiken www.enuldenaffaere.dk
I somras beslutade hon sig för att flytta till Jämtland efter att under ett besök där ha fastnat för landskapets skönhet.

Renée har specialiserat sig på två fårraser, Wensleydale som har mycket långa lockar och Jacob, en gammal fläckig fårras där baggarna har fyra horn. Fåren hade ännu inte anlänt när vi var på besök, men till sommaren är det planerat att Sveriges allra första fyrhornade får ska skutta runt i trakterna mellan Sveg och Östersund.



Första gången jag träffade Renée var i höstas då hon var en av utställarna på Fiberfestivalen i Vännäsby. Hon väckte snabbt uppmärksamhet bland besökarna inte enbart som varande den enda danskan på plats, utan också för den mångfald av färger och kvalitéer bland hennes ull.

Ett besök hos Renée gör ingen ullintresserad besviken! Med en potatissäck full med ny, mjuk färgglad ull åkte vi slutligen hemåt. För den som vill handla ull av Renée kan man göra det antingen via hennes webbutik eller så besöka henne på plats. Det är skyltat från Rätan till Söderhögen.

Slutligen, vill jag verkligen rekommendera er alla att göra liknande resor på något slöjdtema. Det enda jag ångrar är att vi hade planerat in för lite tid, endast två dagar. Detta gör att det inte finns något utrymme för spontana stopp exempelvis för att besöka linspinnerier i Hälsingland och liknande. Och glöm inte att dela med er av era upplevelser!